Rhian Waller, korallforskare vid Institutionen för marina vetenskaper, är sedan i början av juni ute på forskningsresa utanför Alaska. Där kliver hon ner i en liten ubåt och dyker ner till närmare 1000 meters djup för att studera kallvattenkoraller och deras levnadsmiljö på plats nere i djuphavet.
Hur har expeditionen varit hittills?
– Det har varit riktigt bra. Det är alltid kul att få komma ut på havet med en så fantastisk grupp av forskare från olika håll. Vi har haft mycket arbete och hittills tagit 357 prover av bland annat stenar och vatten. Alla dyk har varit lyckade och det är fantastiskt att arbeta med Alvins piloter och besättning, säger Rhian Waller, korallforskare och lektor på Göteborgs universitet.
Sedan i början av juni är hon som enda deltagare från Sverige ute på en forskningsresa med det amerikanska forskningsfartyget R/V Atlantis. Fartyget har med sig ubåten Alvin, en forskningsfarkost som kan dyka ner till 6500 meters djup.
Syftet med resan är att hitta nya platser där det finns koraller och andra djuphavsorganismer i norra Stilla havet, längs ö-kedjan Aleuterna, som sträcker sig från Alaska över till Kamtjatkahalvön.
Bild
Här kliver Rhian Waller ner i den lilla ubåten, som därefter sänks ner till 1000 meters djup. Där kan Rhian studera kallvattenkorallerna på nära håll.
Foto: The Aleutian Arc: Integrated Exploration of Biodiversity at Priority Benthic Habitats. and the agencies listed (USGS/BOEM/NOAA/ONR)
Den 20 juni klev Rhian in i ubåten, som rymmer totalt tre personer, och gled ner i djupet.
Hur var dykningen du var med på?
– Vi hade riktigt starka strömmar den dagen så det var ett mycket utmanande dyk, men piloten, han som körde Alvin, var helt fantastisk och vi lyckades samla in flera olika korallarter, vattenprover och även stenar till geologerna som är med på resan. Det var en riktigt intressant plats, botten bestod av mindre stenar i knytnävsstorlek och större stenblock, och absolut allt var täckt av liv. Små koraller, svampar, räkor, sjöstjärnor, massor av fisk och till och med en bläckfisk.
Vad är det för känsla, när man är så långt nere under ytan?
– Det är en fantastisk känsla att få vara i ubåten Alvin igen. Den här månaden är det 23 år sedan jag gjorde mitt allra första dyk med Alvin utanför Galapagosöarna, och det har gått över 15 år sedan jag senast använde undervattensfarkosten för forskning. Mycket har förändrats, men mycket är också sig likt, bland annat hur förväntansfull jag känner mig när vi sitter inne i farkosten på däck och väntar på att bli lyfta över fartygets sida och ner i vattnet för att börja dykningen. Tiden går så fort under vattnet och man önskar att den kunde vara längre, men man är så upptagen med att samla in prover, logga data och titta ut genom de små fönstren. Varje dag man får tillbringa med att verkligen vara en del av det ekosystem man arbetar med är en bra dag.
Bild
Vy från 950 meters djup. Koraller och svamp täcker en klippvägg forskarna stötte på. Alvin har en låda där allt som samlas in placeras.
– Idag (läs måndag 23/6) har vi tyvärr lite för mycket vind så det blir ingen dykning. Istället ska vi använda mätinstrumentet CTD för att göra en så kallad “Tow-Yos” och leta efter hydrotermiska öppningar och bubbelrev där gaser kommer ut från havets botten. Vi släpper ner CTD:n i vattnet, nära botten, och bogserar den efter båten med en lina. Sensorerna mäter bland annat salthalt och temperatur och för att finna hett vatten som kommer upp från havsbotten så letar mina kollegor efter höjningar i temperaturen. När de hittar dem kan de använda andra sensorer för att hitta rätt plats att dyka på. Vi är nu nästan så långt västerut vi planerat för, nära ön Amchitka. Här stannar vi några dagar innan vi börjar återfärden mot ön Unalaska där vi går i land och vänder hemåt. Men vi har fortfarande nio dagar kvar till sjöss, och mer tid för dykning och för att få se fler fantastiska samlingar av koraller.
Alvin (DSV-2) är en bemannad amerikansk ubåt för djuphavsforskning. Den möjliggör insamling av data och observationer på plats ner till 6,500 meter under dykningar som varar upp till tio timmar.
Den är sju meter lång, väger 17 ton och har plats för tre personer, två forskare och en pilot som kör ubåten.
Ubåten byggdes 1964 och har sedan dess genomgått flera uppgraderingar, senast 2021 då den fick bland annat fick större yta för de som är ombord, bättre bildsystem och bättre sensorer.