Ny forskning undersöker hur vävning kan ta plats i nordiska stadsmiljöer
Hur gör man ett gammalt hantverk relevant och närvarande för unga i dagens urbana liv? Det undersöker Rosa Tolnov Clausen, doktorand på HDK-Valand vid Göteborgs universitet, i sin avhandling i konstnärlig gestaltning.
Sedan många år tillbaka har Rosa  Tolnov  Clausens konstnärliga praktik kretsat kring att göra vävning synlig och tillgänglig i urbana områden. Den initiala ambitionen var att avhandlingen skulle handla om hur vävning påverkar individers välbefinnande, något hon under resans gång släppte för att istället fokusera på hur fritidens vävningsutrymmen är organiserade.
– Eftersom handvävning kräver ett särskilt platsmässigt, ekonomiskt och tekniskt krävande verktyg, jämfört med till exempel stickning och virkning, tyckte jag att det var relevant att fokusera på hur hantverket överhuvudtaget kan gå till, för att bland annat generera de positiva effekterna, berättar hon.
Utvecklingen har letts av kvinnor
I avhandlingen utforskar hon hur dessa utrymmen kan organiseras i nordiska städer med syftet att göra vävning tillgängligt och attraktivt för en ny och yngre generation. Detta görs bland annan genom fallstudien Weaving Kiosk, en pågående serie tillfälliga vävverkstäder på olika platser, där lättpreparerade grindvävstolar, samt alla de verktyg och material som behövs för vävning, görs tillgängliga för allmänheten helt utan kostnad.
Hon har även utforskat huvudsakliga organisationsmodeller för handvävning på fritiden i Sverige, Danmark och Finland, samt förekomsten av små och mobila vävstolar under de senaste 100 åren.
– Detta är ett hittills outforskat historiskt perspektiv och exempel som visar hur handvävning, snarare än att vara en "nostalgisk" praktik från det förflutna, har fortsatt att utvecklas kontinuerligt fram till idag i samspel med samhällelig, ekonomisk och politisk utveckling. Min forskning visar också hur denna utveckling ofta har letts av kvinnor, som har utvecklat både nya verktyg och olika pedagogiska tillvägagångssätt och affärsmodeller kring hobbyvävning, säger Rosa  Tolnov  Clausen.
Vilka nya perspektiv hoppas du att din forskning kan bidra med?
– Jag vill visa att det vi gör på fritiden spelar roll, både utifrån positiv inverkan på utövaren, och genom utövarens påverkan på det omgivande samhället. Jag hoppas även kunna bidra med praktiska insikter för slöjdorganisationer och andra praktiker om hur hobbyvävning kan ta plats i nordiska stadsmiljöer, till exempel genom att utnyttja utrymmen som hittills inte ansetts tillgängliga eller lämpliga för vävning, till exempel ett semesterstängt arkitektkontor, ett tomt skyltfönster eller ett galleri.
Kan en vävstol verkligen klämmas in i ett skyltfönster?
– Min vävverkstad är både tekniskt lättillgänglig och designad för hög mobilitet vilket gör att den kan passa nästan var som helst under en period. Jag hoppas att den kan locka nya utövare och hålla den praktiska kunskapen vid liv så att fler människor får uppleva den psykologiska och sociala nyttan av hantverk.
