För att uppmärksamma att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i diplomatin har FN utsett den 24 juni till internationell dag för kvinnor i diplomatin. I dag publicerar Göteborgs universitet därför den senaste kartläggningen av könsfördelningen bland världens bilaterala ambassadörer under perioden 1968–2024. Studien är genomförd av forskningsprogrammet Gender and Diplomacy (GenDip).
Resultaten visar att andelen kvinnliga ambassadörer har ökat långsamt men stadigt under 2000-talet. År 1968 var endast 0,9 procent av världens ambassadörer kvinnor. Drygt femtio år senare (år 2021) hade andelen ökat till 21 procent. Under 2024 var nästan en fjärdedel (23,4 procent) av alla ambassadörer kvinnor.
Ann Towns, professor i statsvetenskap och forskningsledare för GenDip, ser ännu inga tydliga tecken på att det växande globala motståndet mot jämställdhet har påverkat diplomatins område. Samtidigt menar hon att framtiden är oviss.
– I tider av ökad oro och fler mellanstatliga konflikter tenderar män att prioriteras framför kvinnor inom diplomatin. Det hänger samman med seglivade föreställningar om att män skulle vara mer kompetenta i frågor som rör säkerhets- och försvarspolitik. Om detta kommer att påverka framtida ambassadörsutnämningar återstår att se, säger Ann Towns.
Mer jämställt bland juniora diplomater
Trots att andelen kvinnliga ambassadörer ökat och utvecklingen just nu pekar åt rätt håll tycker Ann Towns att det är anmärkningsvärt att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i diplomatins toppskikt.
– I dag är minst hälften, ibland mer än hälften, av de juniora diplomaterna som arbetar i många länders utrikesdepartement kvinnor. Ändå är det fortsatt män som i högre grad avancerar till ambassadörsposterna. Om utrikesdepartementen vill behålla de mest kvalificerade och meriterade medarbetarna behöver de ta itu med de strukturer som gynnar män och missgynnar kvinnor. Att endast 23 procent av världens ambassadörer är kvinnor tyder på att något är fel i utrikesdepartementens kompetensförsörjning.
Exakt varför det finns fler manliga ambassadörer vet inte forskarna. Studier pekar dock på några samverkande faktorer: utrikesdepartement består av manliga nätverk som gör det lättare för män att avancera, kvinnor tar oftare huvudansvar för barn vilket försvårar karriären då diplomatyrket i sig är svårförenligt med föräldraskap, och det förekommer ren diskriminering av kvinnliga diplomater.
– Att män avancerar till diplomatins högsta positioner beror alltså inte på att män generellt är mer kompetenta än kvinnor.
Regionala och nationella skillnader i toppdiplomatin
Den senaste kartläggningen från GenDip visar att diplomatin är mest jämställd i ett antal mikrostater samt i en blandning av andra länder (såsom Australien, Finland, Haiti, Kanada, Malawi, Nya Zeeland och USA, där varje land hade runt eller strax över 50 procent kvinnliga ambassadörer år 2024). Runt två dussin länder hade över 40 procent kvinnliga ambassadörer samma år, däribland Bolivia, Ghana, Nederländerna, Nigeria, Norge, Rumänien, Sydafrika, Sri Lanka, Sverige och Storbritannien.
När det gäller regionala genomsnitt låg länder i Central- och Nordamerika nära 40 procent, följt av Europa och Oceanien. Afrika och Sydamerika har haft en mer måttlig genomsnittlig ökning av kvinnliga ambassadörer, medan Asien och Mellanöstern fortsatt släpar efter. Där är andelen kvinnliga ambassadörer fortfarande under 15 procent
Fler kvinnor gör skillnad
Enligt forskningen har ett land med en diversifierad diplomatkår större möjlighet att nå ut till fler och mer varierade grupper i andra länder. Det finns också sammanhang där kvinnliga diplomater passar bättre än manliga.
– Vi vet att kvinnliga diplomater kan ha en särskild fördel i starkt patriarkala och könssegregerade samhällen eftersom de kan få tillgång till kvinnliga nätverk som manliga diplomater inte har tillträde till. I många länder lever kvinnor i egna sociala sfärer och en manlig diplomat kanske inte får möjlighet att interagera med dem alls.
Det finns också studier som visar att kvinnors deltagande i fredsförhandlingar förbättrar både kvaliteten och hållbarheten i fredsavtal.
– Det beror inte bara på att kvinnor är med, utan på deras roll som brobyggare mellan delegationer och civilsamhälle, säger Ann Towns.
Text: Anna-Karin Lundell
